Ja när livet överraskar så kan vad som helst hända,och det är väl egentligen det enda jag behöver skriva. Ja att det som drabbade mig var Lisa och hon drabbar mig och överraskar mig varje vaken sekund...

Sedan maj månad har jag inte haft anledning att skriva överhuvudtaget. Eftersom jag börjde med denna blogg/dagbog/gnällverkstad för att mitt liv var så... ja tomt. Hade ingenting att satsa mot, inget mål överhuvudtaget mot någonting... jag hade slutat att leva, jag bara existerade och tog upp yta och andades någon annans syre...

När det var som trångast i halsen att få ned nästa andetag utan anlednng, ja då blev jag mot min vilja, av min systerdotter "tvingad" att ta ett konto på facebook för att göra "något annat än bara vara"...

Jag visste mycket väl vad fb var och vad som den användes till... Vad jag inte visste var att resten av mitt liv skulle skapas i samma ögonblick som jag  klickade "Godkänner" som sista handlingen är när man etablerar ett nytt konto på  fb.

Jag hade inte en aning om vad som skulle starta 2 dagar senare....

Detta var en tisdag, på torsdagen fick jag en fråga om godkännande från någon Lisa. Visst, varför inte. Jag var ju naturligtvis nyfiken på vem det var som hette Lisa och ville bli min "vän" på fb.

Det visade sg vara en gammal "heartkrush" från tonåren, ja nästan tonåren då, jag hade blivit 21 någon månd tidigare, men gick ibland då o då till ungdomsgården för att träffa gamla polare och sånt... En kväll i mars 1983 (tror det var 83 för året därpå gjorde jag lumpen i samma månad), skulle den svenska okända rockgruppen Europe spela i Forshaga på Folkets Hus. 

Jamen det var ju ett måste av någon anledning att åka dit, för min del handlade det om musiken men det skulle ske något mycket bättre och viktigare men det begrep inte jag då.

Nåväl, under kvällens gång så gjorde jag något som jag fortfarande inte fattar att jag gjorde. jag gick fram till en av "småtjejerna "(14-15 år) och bjud upp till dans. Jag har aldrig dansat vare sig för eller efter den kvällen så  jag borde nog reagerat bara på  den grejen..

Men tjejen jag "dansade" med blev den enda jag dansade med på hela kvällen. Det var väl inte mer än en låt... kanske 2, som vi "stuffade" runt lite, men hon stannade kvar i skallen av någon anledning, och jag sprang ju på henne då och då på UG men hon hade bott på annat område och familjen hade flyttat till forshaga. Av någon annan anledningen blev det aldrig mer än dansen, trots att jag på UG hade sett och var ganska intresserad av denna flickan på bara 15-16 år men hon var väl typ för "liten" eller ung, jag vet fortfarande inte varför jag inte gjorde något då, för hon har då och då dykt upp i skallen under de mest märkliga tankesprång. 

Så hade det varit fram till denna stund då jag satt framför datorskärmen och läste att det var Lisa från Forshaga och undrade om jag mindes henne från den kvällen då vi dansade och som undrade om jag ville vara "vän". Naturligtvis klickade jag på godkännandet och så började då del 2 av mitt liv. 

 Det tog bara några veckor innan jag var tvungen att säga som det var, hur det låg till och hundra omskrivningar på att jag hade förälskat mig i henne, igen... 

Så nu "pendlar" jag mellan där hon bor och där jag bor, 60 mil tur o retur med långa mellanrum. Som tur är finns det telefon och sms annars vette fan om jag inte hade flyttat närmare. Vi tar allt i sin egen takt och skyndar långsamt. Jag har många hinder ivägen och det största hindret är min ekonomi, jag har inte ens råd att flytta än så det är väl bara att "digga läget".....

Behovet att "skriva av sig" den värsta deprissionen har ju funkat för mig. Jag mår så bra jag har rätt att må, ja förutom värken som aldrig kan bli av med som då och då hindrar allt som jag vil göra men som med allt annat är det bara att digga läget, vad har jag för alternativ?