För inte allt för länge sedan (vill jag iaf inbilla mig), satt jag ibland och gjorde till ytan sett, enkla blandat o bandat som det kallades. Ett kassettband med musikutsnitt över vad man antingen gillade själv, som någon annan gillade mer eller som man hoppades skulle bli ett kick ass band på näste helgs fest (fylla). Det kunde ta några timmar beroende på vilken längd det var möjligt att spela in på det valda kassettbandet. Ett något längre ord än Compact Disc, men var en form av medialagringsenhet som man via partiklar och ett magnetisk plastband kunde bevara ljud (till dig som är född efter 1990 hi hi hi hi). Men i allmännhet tog det väl mellan 2-4 timmar att göra ett blandat o bandat.

Idag fick jag klart för mig, fullständigt glasklart, vad det är som skiljer det gamla sättet från det nya sättet att göra "blandat & bandat" i digitalformat. DET SJUKT STORA UTBUDET, om man skiter i IPRED-lagen vill säga, eller har en egen stor samling av både Lp-skivor OCH cd's överförda till en hårddisk för lätt access...häpp! så modern man kan va då...

Just där inträder den nya tidens blandat & bandat problem. I och med att man har ALL sin musik SÅ väldigt nära och enkelt tillgängligt. man kan snabbt plocka fram en låt som poppar upp på skivtallriken i skallens Dj-bås... SÅ BLIR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT VÄLJA VAD MAN SKA TA!

Phuuui! Snacka om laddtryck, tur att jag har en wastegate i min sneda mun... Jag bara måste lyssna på ALLT som jag antingen ser och går igenom systematiskt, eller så snabbt över till nästa popcorn som "blippar" upp från skallen källarförråd av glömda låtar som på sin höjd har glidit förbi bland en mass andra bra låtar. Men som i detta "Just nu" sammanhang får den rätta innebörden eller har det rätta tonanslaget.

Att det ska vara så komplicerat egentligen att blanda lite låtar och att det ska ta sådan tid, är det nödvändigt egentligen. det finns ju ofta en "datorn blandar" funktion i de flesta mediaspelares mjukvara. Fast kommer den där biten av en själv med i mixen av ens valda musik då? Knappast troligt eller vad tycker du?

Vad är en blogg om inte ett digitalt primalskrik. Idag, liksom igår, har jag surfat runt bland en stor mängd bloggar för att försöka finna den röda tråd som eventuellt skulle kunna finnas. Det fanns en röd tråd, iaf tycker jag mig funnit en svagt röd tråd, som är någorlunda återkommande bland ganska så många bloggar/bloggare.

Ju sämre skribenten mår, "både i huvve o fötter", desto oftare verkar bloggen bli uppdaterad, ibland flera gånger om dagen. Kan det vara så att bloggandet har blivit en slags självmedicinering mot det dåliga måendet?

En vanlig "behandlingsmetod" för de som inte har råd med privata hjärnskrynklare är ju gruppterapi.... (min åsikt), bloggandet sker ju i en slags grupp. Vi skandinaver verkar ha lättare för att "prata ut" med både oss själva och andra i detta så moderna allmänna forum som en blogg utgör.

Jag vill inte påskinna att det är slags "upptäckt" jag gjort, men ändå så känns det så. Kan bloggandet ersätta detta med att "tala ut" med en vän eller liknande? Jag tror inte det, men att bloggen blivit en mycket viktig ventil att pysa ut övertrycket via, så är det för mig i alla fall, då det ibland har fungerat överraskande bra... För mig iaf.

I flera år under 90-talet och en bit in på nollan också, skrev jag ner de mest arbetsamma minnen jag burit på under så många år, som ett slags brev/dagbok till mig själv. När det aktuella ämnet, en väns bortgång, en egen olycka eller bara känslan att känna sig olycklig i både stora och små saker, när det var nedskrivet och utskrivet på skrivaren, genomläst och kastat, sedan raderat ur datorns minne, kändes det... Ja väldigt befriande.

Det var som om jag hade rensat skallen på en massa skitsaker jag burit på under lång tid. Efter 2 år hade jag tömt skallen på det mesta onödiga bagaget, stenarna i ryggsäcken och allt vad vi nu kan kalla negativa minnen och sparade ångestkänslor som håller en vaken på nätterna. Jag återfick gradvis en nästan normal sömnperiod under natten. Även om den sömnperioden var kort, typ 3-4 timmar, var det ändock en sammanhållen period. Om man som jag vant sig att sova drygt en timma i taget, 3-5 korta perioder sömn per natt, är det mycket bfriande att få sova såpass länge som 3-4 timmar i ett sträck.

De mardrömmar jag hade haft under många år (framförallt minnesbilder från bilolyckan 1985) började komma altmer sällan, vilket i sin tur gav mig lugnare sömn. Iaf under några år. Detta höll ända tills värken jag lever med började bli allt intensivare och starkare, då spelade det ingen roll vad jag gjorde, inte ens värktabletter hjälpte längre.

Så med min egen erfarenhet som bas, törs jag nog påstå att bloggandet i detta land är 2000-talets valium för väldigt många. En ventil att använda när vi trasiga själar med trasiga kroppar mår alltför dåligt, men öven när vi mår bra, fast då verkar vi nöja oss med att förbifarten tala om att vi mår ok, ibland t.o.m bra. Det är en stor skillnad vissa dagar i den mängd av text vi lägger upp på bloggen. Mår vi dåligt tenderar skribenten att sväva runt sitt ämne, lite ordbajseri ungefär. Som om man skulle kunna finna en stunds frid om man skriver av sig det värsta, vilket jag skriver under på...mycket..

Det kanske är därför jag mår lite bättre nu, tack för ordet...ungefär....

Detta är vad min dag har varit......stenhårt...

Jag har några syskonbarn som tyckte att jag skulle finnas med på facebook, men jag var tveksam till saken då jag vet hur all data man lägger upp hanteras av facebook. Man frånsäger sig ALL rätt till upphovsmannarätten på de bilder och text man lägger upp. Jamen man kan ju radera allt från sitt konto på facebook... då gör väl inte det något..eller..?

I och för sig är det rätt i sak, men ändå inte. Alla bilder o text försvinner bara VISUELLT, dvs, man kan inte se dem/det på någon sitesida på facebook, men MATERIALET finns kvar på facebook's server. På så sätt är det både borta men ändå inte, men DU har ingen kontroll över det materialet längre, bara ägarna av facebook.

Trots min ganska starka övertygelse om att det inte är så bra att finnas tillgänglig med både bild inklusive en mängd data på en offentligt tillgänglig  sida. Kartläggning av politiska intressen, sexuella preferenser och allt annat som intresserar både informationsinhämtande myndigheter såsom privata intressen, blir bara lättare och lättare att göra ju mer material vi alla lägger upp på internet för offentligt beskådande.

TROTS dessa argument så finns även jag numera på facebook och det har varit en intressant vecka med kompisar från förr som skickat både frågor o svar...mycket intressant vecka.

Troligen får jag väl ångra mig vad det lider, men för en gångs skull tänker jag inte bry mig  mer än att se till så att all data jag lagrat själv förblir högkrypterat. Sedan den nya FRA lagen och den kommande utökande lagen som lanseras mer utförligt till sommaren, bör man nog hålla sig 1024-bitars kryptering på all digital föränderligt lagringsmedium typ en hårddisk.

Ok, det var väl liiite nördigt, det får till o med jag själv hålla med om, men faktum kvartstår. Staten övervakar oss alla och har väl så gjort i många år nu, men nu kan den göra det offentligt bakom en smart lagförändring och nyskriven lag. Det kommer flera, var lugn för det, det saknas bara några få lagar till så kan vi väl alla börja rapportera direkt till någon statlig informationsinhämtade regeringsorgan typ SÄPO.

Var försiktig med vad du laddar ner, skriver på en dator, säger i en telefon samt skickar som sms, för du delar allt med storebror....

Kvart över sex på möran... fy fan vilken natt att genomlida. Som tur är brukar de komma en och en. Skulle jag få repris på den senaste nattens plågor skulle det kunna gå åt helvete, iaf så småningom. Det är ju inte så många år sedan det slutade att värka varje natt... eller rättare sagt dygnet runt. Den var var bara förändrande i sin intensintet. Numera är den ju t.o.m avstängd då och då, så jag ska väl inte klaga.... Fast om jag ska va petig så är det ju inte bara rygg och ben längre... Händer, huvud, öga, hörseln, knäna, fötterna, problemet med fotsulorna...ooo vojne... ryggen, höger lår och höftled, infektionskänsligheten som helhet... o en jävla massa skit som tillkommer alltefter vad tiden lider på dagen...

Go natt... eller möra... jag ska iaf försöka få sova några timmar...skulle vara gött...

Visst vore det underbart att få vara ledig, BETALT ledig dessutom, för att få vara med sitt barn. Om man nu har barn vill säga... Om man nu inte har barn, kan man då få ledigt, BETALD ledighet för att liksom göra nåt åt saken? Visst vore väl det lika rätt till förmån? Jag menar, jag måste ju även beredas möjligheten att kunna få vara barnledig pappa.

Jag borde ju då rimligtvis få x antal betalda dagar per år som jag ges möjligheten att söka och finna kärleken (eller åtminstone ett one night stand med barn som resultat), för att på så sätt kunna delta i den stora samhällsgemenskapen...Barnledighet...smaka på ordet...en stringens av jämlikhet..en bouqet av  gemenskap över könsgränsen och en känsla av landsfaderns hand på den ena axeln som trygghetsfaktor.....

Kan man vara arbetsledig för att vara med sitt barn, kan man mycket väl lagstadga rätten till möjligheten att skapa ett barn.... kan man inte? Vi har ju redan lagstadgat förhållandet mellan köpare och säljare av råvaran, sex.  Så det är väl inte långt kvar till att gå in och lagstadga även på detta område. Kanske finns det redan ett underlag till en sådan drastisk föränsring  i och med den lagstadgade rätten för samkönade par att få konstbefruktade barn. Ja de har iaf den lagstadgadgade rätten, sen hur det är med den rätten i praktiken är ju en helt annan sak.

Men eftersom jag helst vill ha ett vakert barn är ju jag utesluten ur själva genpoolen för processen. Få ta och jobba lite på detta förslag, det verkar komplicerat... lika komplicerat som ett förhållande...

EBBA, barn till en god vän. En liten solstråle som kan lyfta det sämsta humör bara med ett leende... Kanske är det det som är meningen med livet... Ett barns leende?

Jag vill åka bort... Bort till andra sidan... långt bort där vattnet är turkosfärgat och fåglarna har exotiska namn som Tukan...och aporna lever i träden och inte i bur..."Kom o köp färskpressad juice..garanterat färsk...Kom o köp!!"...ropar mannen vid torget på ett främmande språk..kanske portugisiska... Ett av världens vakraste språk ... Så även om jag inte förstår vad mannen som ropar där framme säger på sitt ålderdomliga språk ...Så vet jag ändå vad han ropar... Jag vill ha semester från mig själv..från alla andra inklusive mig själv.

"-Ser med stora ögon på 'SINNET' som jag försiktigt lägger ner i sin behållare på det lagomt stora rymskepp med vars assistans jag ÄNTLIGEN skulle få fira min första semester på 28 år! Numera åkte man inte iväg själv...Nej man skickade JAGET...ehh..'Sitt SINNE Som vi säger numera här i min nuvarande tidsepok där semester är något för de besuttna. de som inte arbetar, så på så sätt är det ingen större skillnad från förr..."

Kanske skulle det bli sådär nån gång i framtiden. Mycket av det som även jag tar för givet idag när det gäller tekniken, var ju faktiskt en science-fiction pryl, händelse eller innehåll i en halvdålig bok eller Tv-serie i min tonårstid på 70-talet... Häääääääääääääääääääääääääällllllllllllpppppp!!!!!

Jag har blivit medelålders Buuuuhääääää...snyft...snyft...gammal....gammal gubbe som hör o ser dåligt, även värkbruten och trasig överallt...FYYY FAAAN!

Om mindre än 6 veckor blir det 2009, så ännu ett år har passerat under våra fötter, genom våra kroppar och ur våra händer. Hur många händelser vill vi ångra och hur många ord vill vi ha osagda... Om mindre än 6 veckor kommer ett nytt år, ett år då vi ännu en gång får chansen till att göra det rätta, säga de räta orden och den där dräpande meningen just i det ögonblicket den har som mest betydelse och verkan.. Vi får även chansen att ytterliggare flera gånger schabbla till saker o ting. Säga den där meningen och ordet som vi kommer att ångra i flera år...kanske t.o.m för alltid.

Idag har jag en mörk dag och den började redan igår...