Mmmm.... visst känns det som förr, man går runt o småpyser både här o där. Inte så kul för andra, om nu inte de också gör samma sak, vilket är ganska sannolikt att de gör.

Jamen visst är det ett sjukt beteende vi har här i ett av västvärldens kronländer. Vi klagar så gott som jämt på de höga matprisaerna, men runt jul har det "argumentet" ingen betydelse längre. Vi handlar för mer pengar än vad vi egentligen har och stoppar i oss mer än vad vi behöver för att på det så destruktiva sättet leva på övertid som de späckade får vi är.

BRYT TRADITIONEN! BRYT MED HISTORISKT FÖRLEGADE VANOR!

Förr fanns det (kanske) en anledning att ha mycket mat på julbordet. Det var ett av många sätt att visa att man hade minnsan råd! Här sparas det inte vid jul, vi är goda, gudfruktiga människor som det går bra för... Jag tror inte att vi, idag, 2008, behöver mat i överflöd för att visa att vi har råd, att vi inte är fattiga.

Det finns sååå många andra sätt att visa det på, som semestermålet, bilen, vintersemester på fiiina skidorten osv osv.

Jag är likadan själv, så det hymlar jag inte om. Det är bara det att jag inte förstår V A R F Ö R det är på detta sättet. Har julen blivit ett slags frikort att vräka i sig hur mycket som helst, när som helst och nästan VAD som helst. Så länge det räknas som JULmat verkar det var på det sättet....

Skrämmande är väl ett av alla de känslor som genomfar min så spända buk. Min mage är inte van vid den attityd vi har vid julmaten. Den har en tendens till att glömma föregående julars magvärk. Det tar väl typ... tjaa, vid påsk är det ju dags igen sååå... Ja, våra magars minne är nog som guldfiskens, ett varv i skålen och allt är som nytt igen.

Varför inte göra såhär inför julen 2009: Ta och räkna på hur mycket pengar du lägger ner på allt runt jul. All extra mat, presenter, resor.. Ja ALLT! Skriv ner summan på ett papper och dela den i två likadana summor. Den ena skänker du till valfri välgörenhetsorganisation som du har förtroende för. Den andra handlar du med så länge den räcker. Tror du seriöst på, att du V E R K L I G E N kommer att sakna den andra halvan av julen, den halva du berikat någon annans liv med?

Om inte, kanske du skulle prova på hur det K Ä N N S också?

G O D   F O T S Ä T T N I N G   P Å   J U L E F R I D E N . . . . . .