Om man får ett extrasyskon när någon av ens skilda föräldrar gifter om sig, brukar det kallas plastsyskon.

Thomas är min GUMMIBRORSA. En person som blev liksom vald av omständigheterna att han skulle få bli den broder jag skulle ha som broder kommen upp i meddelåldern som jag är idag. Kanske låter det som hårda ord för den som inte vet bakgrunden, men de är inte menade att vara hårda, bara sanna.

Jag har alltså en broder men vi blev aldrig 'bröder' av någon för mig okänd orsak. Visst, det skiljer 8 år mellan oss, men vad är 8 års skillnad när man är 20, 30, 40 eller som idag när jag är 46 och min broder är 54. Visst skiljer det typ 70 mil mellan platserna vi bor på. Visst borde vi idag kunna ha ett normalt broderligt förhållande trots de svårigheter och avstånd som finns och ALLTID har funnits, men så är det tyvärr inte.

Hur jag gärna än vill att det ska vara annorlunda än vad det är, så är det som det är...

Thomas var en god vän redan för 8 år sedan, men har glidit över till att vara som den brorsa jag saknar. För några år sedan behövde Thomas en insats från samhället i form av daglig hjälp, jag kanske ska tillägga att Thomas är förlamad efter en olycka för snart 20 år sedan, men det fick han inte trots ett mycket stort och nödvändigt behov.

Jag befann mig 30 mil bort i en annan stad sedan Thomas flyttat därifrån. Så Thomas ringer helt enkelt till mig och frågar om jag vill och kan komma ner och hjälpa honom några veckor/månader. Självklart svarade jag omgående ja och åkte ner till Strängnäs den 20:e januari 2006.

Att jag verkligen behövde komma bort från Mora och framförallt min granne från helvetet jag hade fått stå ut med då i över ett år, ja det visste Thomas om. En granne från helvetet som höll på att driva mig till mord alternativt självmord då jag hade börjat bli helt galen av kärringens påhitt samt hennes beskydd från anställda inom bostadsbolaget Morastrand AB. Detta kunde ske och fortgå eftersom kärringen hade varit gift med en anställd inom bolaget. Det blev istället jag som uppmanades att flytta hundra meter för "fridens skull"... De skulle stå för alla kostnader samt även en månadshyra.

Jag är fortfarande kvar i Strängnäs och kommer aldrig att flytta tillbaks till Mora och jag uppmanar ALLA att hålla sig från den komunen förutom för att åka dit och åka skidor, det är vad Mora duger till... jävla håla.

Jag är sedan 25:e juni 2006 Strängnäsbo, får se hur länge jag blir kvar här men troligen i ett större antal år.

Jag har sedan dess även "adopterats" av Thomas mamma Ulla och hans syskon likaså. Trodde väl mest till en början att det var ett ... tja  ett slags internt skämt. Men det var det inte. Hela Thomas familj har låtit mig få bli en del av dem och deras gemenskap.

Märkligt hur saker och ting kan bli. Jag menar, jag har ju redan en familj bestående av 3 syskon och min mor, men det är ju ingen nackdel att få ha TVÅ familjer... eller hur?