Thor Modén var en gourmand av mått som en gång sjöng den visan likaså den sedan länge bortgågna Sune Mangs. Jag ser mig själv som en gourmand men utan utan pengar.  Bra, intressant mat av hög tillagningskvalité kan kosta en hel del pengar, om man nu väljer att äta på restaurang och därmed låter någon annan göra det roliga.

Att bara gå och inhandla ingredienserna till en måltid för två, kan kosta mer än vad det smakar om man inte vet vad man gör. Eftersom jag gillar att betala LITE pengar för MYCKET vara, är kvalitén avgörande när jag "fyndar" bland butikens varor.

Ja, att betala hälften för t.ex ett kilo kycklingfiléer är helt ok, men man får absolut inte blunda just då för det egna kravet på kvalité. Man kan ju inte köpa vad för skit som helst bara för att det är halva priset. Så det gäller att ha koll på själva butikens genomsnittskvalité på ALLT i butiken. Eller så får man ha kollen på det bästa i varje affär och ränna runt som en tok...  Idéalet är väl att bo i en stad där man fortfarande kan gå till en saluhall och välja och vraka bland kvalitéts varorna.

Den maträtt som nu som oftast står på vårt bord är en egenkomponerad kycklingrätt som är inspirerad av asiatisk kryddning och smakstil.

Grunden är naturligtvis en stor mängd chilli, röd , gul och orange paprika, piri piri peppar (5st), coccosmjölk, soja (japansk), finmalda cashewnötter och kyckling i stora mängder. När humöret är det rätta kan en nygjord gryta med asiakyllingen smaka som.... Ja bästa möjliga asiatiska restuarangmat till ett pris man kan le åt.

Jag lovar, finga jag bjuda dig på en tallrik med ångande ris och en rejäl portion av asiakyllingen, så skulle du bara av första smakexplosionen känna en svag rodnad av chillin, en smygande bränna från piri pirin, coccosmjöljens söta smeknad och de malda cashewnötternas alltmer tilltagande fyllighet och .... nä nu måste jag sluta.

Snålvattent rinner ur min högra, lätt förlamade mungipa, sakta ner för hakan och så var den borttorkad och nu går jag ut i köket och lägger upp en liten smakis på en tallrik, värmer den lätt i mikron och låter mig mycket väl smaka. 

Då både Thomas och jag tidvis har stora problem med matsmältningen, är det viktigt att maten är välgjord utan minsta fusk eller genvägar. Att gå och handla färdig mat typ pizza och kebab innebär bara smärta och stora besvär för magens rutiner, sen smakar sådan mat oftast sämre än dåligt... Även halvfabrikat är portförbjudna i min mathållning. All sk "fastfood" är av för dålig kvalité och alldeles för "hård" mat för både mig och Thomas.

Fast det finns ett undantag. Ungefär 2-5 gången om året äter jag en ostburgare men bara hos ERIKSSON i Eskilstuna och bara den 'lilla' ostburgaren.. Visst går det att jämföra Erikssons hamburgare med McDonalds och MAX men ändå inte.

Enda likheten är själva innehållet men kvalitéen är sååå mycket högre hos ERIKSSON att det är egentligen oförskämt att säga att de har samma innehåll. ERIKSSONs dressing (egen) är av den sort & kvalité som en även McDonalds hade för länge sedan, på den tiden en Big Mac fortfarande gick att äta

Det är så mycket lättare för mig att säga "om du är i Eskilstuna nå'n gång, MÅSTE du prova en ERIKSSON ostburgare", än att försöka beskriva skillnaden. Ät en ERIKSSON så förstår du. Det skräp man serverar folket på McDonalds skulle jag inte ens vilja ha gratis, ja jag skulle inte ens ge en Macburgare till en hungrig hund för så elak är jag inte... Jo en sak till, det enda stället där jag lyckats få en riktigt milkshake är just hos ERIKSSSON's, Isigkristaller och en fyllighet som jag inte lyckats finna sedan tidigt 80-tal. Sommaren 2007, den som var så lång och het om du minns... Då blev räddningen några gånger just en päronmilkshake hos Eriksson's det som stod mellan bara en önskan om svalka och den önskan realiserad. En äkta milkshake som är helt oslagbar i Södermanland enligt min vetskap. Får se vad framtiden har i sin fastfoodpåse...

När städgummorna förr klagade på värk i händer, knän och rygg, fick de ofta höra att det var bara något som "satt i huvudet" För hur skulle det bli om alla kvinnor som "gnällde" om lite värk skulle få det de egentligen behövde, sjukpension och smärtvård. Jo en mycket stor räkning att betala och det är väldigt svårt för en politiker att förorda en eventuell höjning av skatten för att kunna rehabilitera en massa kärringar som gnäller över lite värk.

Så var det förr.... Idag är det värre. Även de som har en erkänd skada kan idag revideras av försäkringskassans "förtroendeläkare", friskskrivas till en mindre procent, men lik förbannat tvingas idag människor att "försöka göra någon nytta i samhället och inte bara kosta en massa pengar".

Jag har själv erfarenheter av smärtor som inte går att peka på då de mer eller mindre är osynliga och det som inte syns finns ju inte, iaf enligt förtroendeläkarna på landets försäkringskassor. Som tur är HAR jag även skador som INTE går att förneka då det är synliga och det rejält.

Så trots de är erkända (2 bilolyckor inom 1 mminut), kan jag fortfarande inte "bevisa" de andra smärtorna. Som nu när jag har skrivit på tangentbordet under ca 45 minuter i uppdateringen av min lilla egoblogg.

Det är sällan jag får sova på natten, värken kommer och går som värst då. Så jag inväntar 9 gånger av 10 att det ska bli morgon. Sömnen varierar, men oftast består den av 3 - 3 1/2 timmars sömn fördelat under ca 5-6 timmars sängliggande. Somna...vakna...somna...vakna... Varje gång kroppen måste ändra ställning vaknar jag av smärtsticken och smärtvågorna... Som bäst kanske 40 minuters sömn i ett sträck... Fy fan! Sömntabletter då? hahahahahahahaha...nä varför ska jag få sömnhjälp för, man kan ju bli BEROENDE av dem! TILL VILKEN SKADA DÅ? Skriv gärna en kommentar och berätta om jag har fel... Ja...jo...just det...smärtstillande tabletter då, det finns ju, varför tar jag inte sådana? JAG FÅR INGA, FÖR LÄKARNA ÄR SÅ JÄVLA RÄDDA ATT MAN SKA BLI BEROENDE AV DEM. Jag som trodde att det var ett val som var upp till mig att göra...

"Lindra lidande och undvika att göra skada", Så har jag för mig att en mening går i den "ed" som läkarkårens medlemmar en gång lät rinna över sina läppar. En inställning som man hävdar att läkarvetenskapens första riktiga läkare Hippokrates anses företräda. Tyvärr är det ju ingen tvingade ed som läkarna måste erlägga för att få bli läkare. Fast det är kanske så det borde vara. Att läkaren har ett visst fastlagt ansvar gentemot ALLA sina kommande patienter INNAN de möter sin första riktiga patient i sin karriär.

Det mest smärtsamma var nog ändå läkarens reaktion på mitt besök vid vårdcentralen för 2 år sedan. Jag hade sökt mig dit då jag hade haft en längre period med extrem smärta och låsningar av fingrar och handled. "Hittar inget fel - då är det inget fel.....". "Ja ja ja, jag skickar dig ändå en remiss till Eskilstuna lassarett eftersom du TJATAR så om denna "värk" jag inte kan finna orsaken till. Då tyckte jag prescis som läkaren sade, att det nog var inget, bara inbillning, "kärringvärk".... Så när remissen kom struntade jag i alla signaler och kastade remissen, fick ett krav på 200:- en månad senare. Nu, och en mycket lång tid tillbaka känner jag mig som en inbilsk idiot som inte åkte iväg och röntgade händerna och fick en ortoped att kolla dem.

Om en duktig läkaren med yrkesstolhet kunde komma i min väg ändå. En läkare som skulle lyssna utan fördomar och förbestämda åsikter om vad som felar. Istället ska denne läkare UNDERSÖKA allt som händer kan påverkas av när det gäller arbete med extrema vibbrationer, kall luft, kallt vatten och extremt långa arbetspass som innehåll i arbetet. För jag vet var skadorna har sitt egentliga ursprung.

Mellan 1980 och 1983, arbetade jag med just det som huvudsakligt innehåll i mina uppgifter. Jag arbetade med sk industrisanering. Spolade rent i alla former av kemcisterner och rör på pappersbruk och sockerbruk, samt högtryckspolade upp till 2oo meter långa fartyg i nå'n av Götaverkets torrdockor i Göteborg. Upp till 800 bars tryck, kallt vatten, vibbrerande trycklansar, 36 timmars arbetspass med mycket korta raster i en mycket farlig och ofta kall miljö. Självklart hände det många tillbud och det är detta arbete som grund som har gett mig det mycket smärtsamma tillstånd som mina händer befinner sig i.