Så var man pank igen då, fast vad nytt under solen? Ingenting... allt är som vanligt.. Tandvärken består precis som all annan värk, fast numera har till och med de vardagliga värken blivit än värre.

Fan, hade jag inte mitt eget lilla hörn här att gnälla i, vad fan skulle jag göra då?  Det är ju endast genom orden som faller likt svart regn jag kan sköljas av från all skit som flyter upp i tankesmörjan.

Denna smet av odräglighetskänslan, en misär av överflödiga tankar som inga var att ha kvar längre än livstiden hos en myon...

Att inte behövas är som att inte finnas...Om man inte ens finns, vad finns då kvar...?

Vad tar man sig till med när allt är onödigt, obehövt, utan anledning att göras från första till sista stund...

Ska man likt hästen som leds bort från nödvändigheten på åkern till att möta sin kula för att kokas till lim som ska hålla ihop all annan skit, bara låta allt ske, som om det aldrig hade funnits en annan händelsehorisont?

Vad gör allt sant? Skillnaden mellan det du vet och det jag vet är två olika livstider eller ingenting. Om några få år har min livstid kommit till 50. En livstid som bara för 100 år sedan var respektabel för sin längd.

 Idag är det bara halvtid...nästan. Ja om man nu levt på ett sådant sätt att det gagnat kroppen och "själen" vill säga. Ändå är känslan av att ha dött redan för många år sedan, ibland så stark att jag liksom måste känna efter... känna efter vad som är sant.. Vet inget annat sätt att klä den känslan i för ord, man måste "vara med" för att förstå..

Eller måste man verkligen det? Hur kan jag vara så förmäten att jag häver ur mig en sådan "vetskap" om vad någon annan skulle vara förmögen till. Jag vet ju inte ett skit om den eventuella läsaren av det här, inte ens om det överhuvudtaget läses.

Ja visst finns det besökare till detta,,mitt lilla egohörn i livet. Typ 50-60 unika besökare per månad, visst finns det folk som är här...

MEN LÄSER NÅGON NÅGONTING ÖVERHUVUDTAGET? Eller tittar man på bilderna, skummar 3 rader o drar sedan vidare till en annan blogg för att konsumera någon annans privata/offentliga tankeliv? Ja jag vet inte...vet du?