Hå hå jaja...jag trodde att jag efter en vecka av sjukdom äntligen skulle få bli lite friskare men så blev det inte. Trots att febern försvann och allt näs- och halsklet gått från gul/beige till mer eller mindre blankt under måndagen, har nu skiten tilltagit i nästan full styrka igen.

Så min misstanke att det handlar om staffar är nog bekräftad. Väntar på det inringda receptet som ska bli lösningen på denna skiten, iaf denna gången.

Dyr medicin som jag måste ha för att bli fri från eländet. pengar jag egentligen inte ens har, trots att kontot fylls på med nya friska slantar på fredag. Pengar som redan är spenderade, pengar som jag aldrig kommer att se denna månad.

Ja...jo..det kunde ha varit värre. jag överlever denna skitperiod också, har gjort det tidigare och kommer att få göra det många gånger till innan jag slipper bekymra mig mer överhuvudtaget. Huvudsaken  att Morrisson får vad han ska ha, det släpper jag aldrig, får aldrig släppa på det och kommer så aldrig att ... ja du förstår väl vad jag menar...ansvaret om katten får aldrig omprioteras. Har tyvärr fått se sådant hända hos andra djurägare, djurägare som prioterar sig själva först och främst när omständigheterna blir "trånga".

Har alltså mer eller mindre legat och försökt att få vila då och då under den senaste veckan. har varit väldigt svårt då slemproduktionen i näsa/hals, tilltar expontiellt med vilken vinkel lungorna befinner sig i.

Ju mer tid horisontellt, desto mer kraftsugande tid böjd över hinken hostandes detta frutansvärt klistriga slem som stänger igen aveolerna så effektivt, att det känns som att man drunknar bara efter 10-20 minuter i sängläge. Så det har varit en mycket jobbig och ansträngande tid.

Därför är min besvikelse än större då den nu tilltagit i styrka. Detta inlägg har sugit musten ur mig, så jag drar mig tillbaka och fortsätter med det jag gjorde innan jag fick ihop med tillräckligt med kraft för att skriva eländet, dvs ingenting. Natti natti.....

Ps. Visst vore det gött o få må så här...